Pudelns hemland är Frankrike. År 1936 bildades Franska Pudelklubben
och samma år utgavs den första standarden (rasbeskrivning) för pudel.
Här följer inledningen till pudelstandarden som i ett nötskal beskriver
pudelns helhet och kynne:

"Pudeln hör till gruppen sällskapshundar. Den är en harmoniskt och
proportionerligt byggd hund med karaktäristisk lockig ull- eller snörpäls.
Pudeln är intelligent, alltid vaken och aktiv,har ett harmoniskt sinnelag
samt ger intryck av elegans och stolthet. Pudelns gång är fjädrandeoch lätt,
aldrig flytande eller långsträckt. Pudeln är berömd för sin trogna natur, sin
lätthet att lära och att dresseras, egenskaper som gör den till en särskilt
trevlig sällskapshund."


Pudeln är en gammal ras. Den uppkom troligen i sydeuropa under tidig medeltid
och spreds över hela Europa. Ursprungligen användes storpudeln som vatten
apporterande jakthund. För att hunden skulle kunna röra sig snabbare och friare
i vattnet klipptes pälsen på stora delar av kroppen och svansen, men runt
bröstkorg och leder lämnades pälsen kvar för att skydda mot det kalla vattnet.
Ett band i färg knöts ofta i huvudhåret för att jägaren lätt skulle känna igen
sin hund i vattnet.Denna funktionella frisering är nu en av våra dagars populära
utställningsfrisyrer, lejonklippningen! De mindre hundarna klipptes också i dessa
konstnärliga lejonfrisyrer, vilket var högsta mode på den tiden. Gränserna mellan
de olika pudelstorlekarna var flytande. Den större pudeln användes,förutom till
jakt, även som dragare, tryffelletare och cirkusartist. Ända in på 1800-talet
användes pudeln till jakt men den efterträddes sedan av andra snabbare och lättare
raser och den stora pudeln övergick även den till att vara främst sällskapsdjur,
som sina mindre bröder. Jaktinstinkten finns dock kvar hos pudeln och då mest hos
storpudeln. Småpudlarna var högreståndshundar, framavlade genom inkorsningar med
föregångare till våra dagars malteser och bichon. På 1800- talet började man avla
fram en dvärgpudel baserad på små exemplar av de större varianterna.

När pudeln kom till Sverige är svårt att datera; de fanns med i några exemplar på
SKK- utställningar i slutet av 1800- talet, men det stora genombrottet kom inte
förrän en bit in på 1900- talet. År 1932 delades småpudlarna upp i liten pudel
och dvärgpudel. Den lilla pudeln, eller mellanpudeln som den kallas fr.o.m. 1956,
var då den populäraste. Numera är det dvärgpudeln som leder registreringsstatistiken.
I slutet av 1980- talet erkändes ännu en pudelstorlek, toypudeln, den minsta av
pudlarna.
Pudeln finns i fyra storlekar i Sverige:
Toypudeln (under 28 cm)
Dvärgpudeln (28-35 cm)
Mellanpudeln (35-45 cm)
Storpudeln (45-60 cm)


Pudeln är i stort sett en frisk ras. Det finns dock två ärftliga defekter man måste
ta hänsyn till: ögonsjukdomen PRA (Progressiv Retinal Atrofi) hos toy, dvärg och
mellan samt HD (höftledsdysplasi) hos stor. Vid valpköp bör man kontrollera att
båda föräldrarna är ögonlysta och fria från PRA respektive röntgade och fria från HD.

VAD HAR MAN PUDELN TILL IDAG?

Pudelns långa historia som jakthund och "soffprydnad" är ju slut, men den har fått
nya uppgifter som glad och sportig sällskaps- och familjehund, som elegant utställnings
hund och som vaken och intelligent tävlingshund på lydnads- och bruksprov. De
egenskaper som prisats hos pudeln under hela dess historia - läraktigheten och
uppmärksamheten - är även nu orsaken till pudelns enorma popularitet världen över.
En pudel är en pudel, oavsett förpackningen, och den stora variationen i storlek,
färg och klippning, gör att praktiskt taget alla hundälskare, oavsett ålder, kropps
krafter och läggning, kan äga en pudel och komma i åtnjutande av pudelns speciella
företräden.

Förutom de fyra storlekarna förekommer pudeln även i ett flertal färger; den franska
standarden godkänner svart, brunt, vitt, silver och aprikos. Större variationer ges
väl inte i någon annan ras: storlekar från ca 25 cm ända upp till 60 cm, ett stort
antal färger samt dessutom frisyrer från helt kortklippt till stor lejonklippning
att välja på! En pudel är mer receptiv gentemot sin ägare än många andra raser. Den är
sedan gammalt avlad på just dessa egenskaper, att vara uppmärksam och villig att lära.
På grund av dessa egenskaper får man lätt mycket god kontakt med och starka band till
sin pudel. Pudeln är en av de få raser som inte fäller hår. Detta är ett stort plus,
inte minst för många hundallergiker, som klarar av att ha just en pudel. I gengäld får
man räkna med att lägga ner både tid och arbete på pälsvården, även pengar om man inte
kan klippa själv.

Som familjehund är pudeln en fin kompis. Den trivs med familjelivet och vill vara med i
det som händer och sker - leka med barnen, sköna hemmakvällar, härliga skogspromenader,
bil- och båtturer.Pudeln är ingen ras som kan lämnas ensam mesta delen av dagen, därtill
är den alltför beroende av sina människor. För den äldre, kanske inte fullt så rörliga,
är en mindre pudel idealisk som vän och sällskap. Oavsett storlek är pudeln en smidig
hund med en vighet och balans som gör den lätthanterlig även för den äldre. Man har alltid
roligt med sin pudel; utan att tumma på sin värdighet har den också en underfundig humor
som ger många tillfällen till skratt.

För den sportiga finns det många möjligheter att låta pudeln delta rent praktiskt. Den
kan klövjas och på så sätt bära åtminstone sin egen mat på fjällturen. Den större pudeln
kan dra barnet i pulka eller dra hem inköpen från handelsboden på landet i en skrinda.
Pudeln tycker det är roligt att hjälpa till och man har god nytta av pudelns gamla
egenskaper som apportör:den kan t ex bära saker i en korg eller hämta saker som man
tappat. Pudeln är en trevlig hund att träna och tävla lydnad med eftersom den är lätt
fostrad och mer lättlärd än många andra raser. Knappast någon annan ras utanför brukshunds
gruppen har så många lydnadschampions som pudlarna. Även i bruksarbete och på bruksprov
har pudeln visat framtassarna. De två första hundarna av icke-bruksras som blev bruks
champions var faktiskt pudlar, en stor och en mellan. Pudeln har en utomordentligt
god spårnäsa och många pudlar är mycket roade av spår- och sökarbete. En annan rolig sak
som man kan göra med sin hund är att lära den leta svamp, det borde väl vara något för
pudeln med tanke på dess förflutna som tryffelhund! Agility har blivit oerhört populärt,
särskilt bland ungdomar. Med sin snabbhet, vighet och alerta sätt är pudeln även här en
idealisk hund.



Sist, men inte minst, har vi utställningarna där pudeln är en otroligt populär ras. Förutom
att pudeln i sig skall vara i god kondition och väl framvisad, ställs också stora krav på
en vacker pälspresentation. Pudelns päls kan formas till den frisyr som är lämpligast och
mest klädsam; det är visserligen krävande att hålla en utställningspäls i perfekt trim,
men också en enorm tillfredsställelse och glädje att gå in i ringen med en väl iordninggjord
pudel och det är en skönhetsupplevelse för åskådarna att se alla dessa pudlar i olika
färger, frisyrer och storlekar!

Texten är hämtad ur Svenska Pudelklubbens informationsblad.